Klarsynt svammel

Överläkare Christer Enqvist betonar i DN debatt med en amerikansk rapport och några meningslösa exempel som grund att hälsobovarna på Livsmedelsverket i god konspiratorisk anda mörkar för de stackars svenskar, som godtroget har trott att frukt har varit nyttigt och ett alldeles utmärkt mellanmål, att frukten i själva verket är värsta fettfällan och en bidragande orsak till att hela arbetsplatser får dras med extra bilringar.

Fan vilket larm (och vilket löp), man blir alltså fet av frukt, shame on you alla dagis som har gett barnen frukt en gång om dan och shame on you alla proffsidrottare som regelbundet har med frukt i sin specialkost och shame on you alla ni miljontals, miljarder som genom årtusenden alltid har ätit massor med frukt i hela era livstider utan att ha några som helst problem med övervikt. Shame on you för nu finns det ju både "enkla observationer av verkligheten" med stort "antropologisk och etnologiskt värde" och därtill vetenskapliga studier som säger att ni har varit HELT fel ute trots att era egna erfarenheter säger er någonting annat. Shame on you!

Men on the flipside så let me tell you a big secret: Christer är i själva verket en äcklig rotfrukt, typ en maskerad selleri som folk grimaserar åt och han är avundsjuk på alla goda saftiga päron och klementiner som folk istället älskar. Därför dissar han frukten!
And heres another one: Krille, du som överläkare borde ju veta att det faktiskt är ganska enkelt det där med vikt ändå, when it all comes down så handlar det fan bara om vilket energiöverskott man har. Förutsatt att du inte lider av sjukdom eller genetiska arv så är grejen att hålla ditt intag och din rörelse i symbios och gör du bara det så är vips frukten som möjlig fettfälla ett totalt ickeproblem.

Det här inlägget är tillägnat er som fortfarande har Klarsyntsvammel bland era feeds trots att den troligtvis har abbonnerat på sistaplatsen i flera månaders tid och till er som fortfarande surfar in på bloggen då och då trots att ni varje gång möts av min totala bloggtorka. Ja, läser du den här texten så hör du utan tvivel till mina allra trognaste läsare som inte har gett upp och hänger kvar trots månader av skrivskramp. En lojalitet som jag så klart är tacksam över för det kan inte vara lätt att vara trogen klarsyntsvammel-läsare när det är total stiltje så länge, och detta trots att jag bara veckor innan det stora svarta hålet präktigt gick ut med att förvandla bloggen till 2.0 med bilder, printscreens och regelbundna uppdateringar. Så mycket för det snacket alltså och härmed är vision 2.0 officiellt nerlagd om någon nu trodde något annat. Men jag ska däremot försöka vara flitigare med uppdateringarna framöver, och den här gången tror jag på vad jag säger för nu börjar jag faktiskt känna blogginspiration igen på allvar.
 
För er som undrar varför det har varit sådan blackout som det har varit kan jag väl bara säga att jag under halva vintern och nästan hela våren har haft en extrem jag-gör-det-sen-period, så det är inte det att jag inte har gått runt och grubblat över saker och heller inte det att jag inte har haft idéer och skissat på inlägg att skriva, för det har jag, utan det är som sagt bara det att jag helt enkelt inte har kommit till skott. Det har varit fullt upp med annat (bland annat har jag genomfört vårschemat förutom nordfest) och har det inte det har jag snarare varit sugen på att glo på tv-serier, läsa och sova än blogga. Plus att jag har haft min beskärda del av resetrötthet och bakfylla. Men nu får vi se. Now its time for change people... Change!

***

Först och främst är det en Sundsvallsresa comin up, där det är lite uppföljning på det som jag nämner i min jullovsresumé. Det blir alltså första Sundsvallsbesöket sen i julas och diverse grejs som ska hinnas med, i vanlig ordning antagligen rätt stressigt men nåväl, jag ser fram emot det. Rapport utlovas.

Jahopp, så blossar fildelningsdebatten upp igen, främst av två orsaker; 1, någon har haft den "goda" smaken att dela ut obduktionsbilder på de mördade Arbogabarnen på Piratbyråns hemsida, 2, en recensent i Sydsvenskan sågar Metallicas nya skiva och hänvisar i samma text till en olaglig remix av skivan, även den tillgänglig på Piratbyrån. Som följd ställer skivbolaget in bandets intervju med tidningen.

Mina kommentarer om detta i tur och ordning:

Fall 1: Problemet är att bilderna av nån anledning var en del av en offentlig förundersökning. Och offentlighetsprincipen i all ära, men varför i hela friden ska sådana bilder vara tillgängliga för allmänheten för?  Det finns massor med sekretesslagar som skyddar individens integrigritet i livet, tydligen verkar man (iaf utifrån detta) vara mindre skyddad om man är ett mördat brottsoffer.

Fall 2: Dumt såklart av recensenten att hänvisa till olagligt material. Men betydligt dummare av all press som hänvisar till nyheten som "Metallica ställer in intervju efter sågning", när själva sågningen i sig inte har ett skit med saken att göra, utan nyheten är att det är skivbolaget som lackar pga piratbyråreferensen. Precis som om Metallica inte skulle ha blivit fetsågade förut. St. Anger någon?

Turbulenta tider och mer ska det bli. Det har varit lite för mkt för att jag ska orka gå in i detalj, men kort sammanfattat har jag under några helger haft trevligt besök av i tur och ordning Pappa o Kerstin, Helene och slutligen Berga, så det har blivit diverse guidning, diverse fester och dessutom ett kortare Danmarksbesök. Nu i helgen fick jag inga besök men det blev full fart ändå, först lite festinvigning för Vladde och Jessicas nya hus i fredags och sen igår Halmstads kulturnatt. Ett riktigt nice arrangemang med verkligen hur mkt som helst att spana in och pyssla med. Nästan för mkt faktiskt, eller det var ju såklart en massa grejs som krockade, men jag hann i alla fall med lite filmvisning, lite musik, lite konst och lite lyrik. Arrangemanget hade dessutom turen, mot alla odds, att ramas in med riktigt fint väder, det blev en ljummen sensommarnatt utan en droppe regn.

Det är kul när det händer saker och det är ju bra. Men annars känner jag mig väl sådär till mods. Det blev inte alls som jag hade hoppats med .... - utan det blev istället bara så totalt jävla fel. Och i vanlig ordning klandrar jag mig själv till viss del till, om jag bara hade lagt upp det si och om jag bara hade agerat så och bla bla, men samtidigt fuck it. Fuck allt spel och fuck allt jag någonsin trodde jag visste om att så här går det till. För när det väl kommer till kritan så är det här och nu som gäller, och när det väl går åt helvete och man känner sig helt utblottad så är det bara att inse och accpetera det mest självklara i hela skiten, nämligen att det krävs två för att fixa biffen och thats it.

Men ändå känns det som att allting bara går runt runt i ett hjul som ständigt snurrar men inte rör sig ett skvatt. Och jag vet ju sen förut hur man kan känna sig helt uppäten av bitterheten som oundvikligen smyger sig på, för det är aldrig något nollsummespel, har man mkt att vinna har man alltid mkt att förlora. Men samtidigt har jag väl (?) i alla fall lärt mig hur jag lättare kan hantera nederlaget. På sätt och vis leder det säkerligen till att jag även fortsättningsvis fastnar i mitt vanliga mönster av dag-till-dag-tillvaro (vilket iofs inte bara är neg) för jag har absolut ingen lustatt tänka i längre perspektiv när jag istället känner behov av att motivera det som händer just nu i min vardag, och förmodligen bygger jag upp ännu mera skyddsmur med diverse känslomässiga garderingar som antagligen gör mig än mer svåråtkomlig och reserverad än vad jag möjligtvis redan är, men ändå, det får det ändå vara värt. Vad som helst för att kunna acceptera och så småningom gå vidare. Och det gäller att verkligen ta tillvara på de bra sakerna. Att verkligen tillåta sig att göra det. Nu glädjer jag mig i det stilla åt att den kommande hösten innebär ny bra musik, nya intressanta dataspel och fortsättningar på flera av de bättre tv-serierna. Och hockeyn, litteraturen, spelningarna. Allt umgänge. Allt som håller mig igång.