Klarsynt svammel

Tillbaka igen.

Till dem som förväntade sig en väluppdaterad blogg kan jag bara säga att det är jag alldeles för lat för.  Men lite oftare än så här hade jag väl tänkt skriva. Anyway. Som du bloggläsare kanske förstår har det inte varit så mkt på gång de sista veckorna, förutom en hel del jobb och diverse sport på tv. Fast några roliga grejer har ju hänt. I påskas var min barndomskompis Jonas på besök en kväll, det blev en riktig grabbafton. Folköl, gamla foton, datorspel och hockey på tv. Väldigt trevligt förstås. Och förrförra helgen var det husfest hos Markus och Lina, jävligt skoj, riktiga husfester sker alldeles för sällan numera. En bra fest blev sedan ännu bättre eftersom där fanns en söt stockholmska... (tyvärr jobbade jag dock söndagen dan efter...).

Annars då?  Tja... Jo!  Jag och Anders har fixat biljett till Graspop. Fetaste lineupen man kan tänka sig så det kommer naturligtvis bli helgrymt. Vi har däremot inte riktigt bestämt hur vi fixar transport men det senaste budet är att vi hyr en kärra och bilar ner, det blir inte särskilt mkt dyrare än bussalternativet och kommer gå betydligt snabbare. Gäller väl bara att fylla upp de sista platserna. Var god anmäl ditt intresse snarast...!

Spelar fortsatt rätt mkt dataspel. Det senaste i raden är förstapersons-sci-fi-skjutaren "Bioshock". Spelet utmärker sig med en skruvad story (du hamnar i en undervattenstad i sextiotalsmiljö där alla invånare har blivit zombieartade av en mystisk sjukdom), snygga miljöer, bra röstskådespel och överhuvudtaget ett gott exempel på sån där mörk kuslig stämning i gränslandet till skräck som jag brukar uppskatta i dataspel. AI:n i spelet (artificiella intelligensen alltså) är dessutom ovanligt bra. I vanliga fall i förstapersonsskjutare brukar fienderna vara så pass dumma att man enkelt hittar knep att lura dem, där det allra vanligaste helt sonika är att springa runt dem och sätta en enkel salva i deras rygg. Bioshocks fiender är smartare än så, de är i princip alltid rättvända oavsett vilket håll du kommer ifrån, sedan har de även ovanan att själva göra flankerade attacker, vilket kan vara en aning jobbigt i eldstrid mot flera fiender samtidigt. Spelet har dock en betydande nackdel, nämligen tempot. Det är lite väl stressigt för min smak faktiskt - alldeles för mkt springa runt och panga i klaustrofobiska miljöer. Jag föredrar spel där tempot är varierat, där man ena stunden färdas i ett stilla ödesmättat landskap som i nästa stund förvandlas till ett våldsamt inferno av fiender. Ett gyllene exempel på ett utmärkt balanserat tempo är givetvis Half life 2, där bilkörarsekvenserna  hör till mina absoluta favoritögonblick i ett spel någonsin (hela spelet är ju kanske det bästa någonsin visserligen).

Måste skriva några rader om sport också. Trist som fan att Timrå åkte ur slutspelet mot HV, men det viktigaste var att man tog ordentlig revansch mot Modo. Det räddade onekligen hela säsongen. Som det ser ut kommer man få ihop ett starkt lag även till nästa säsong (money talks). Värre då med GIF, 3 raka förluster i inledningen av allsvenskan känns ju sisådär. Nygamle tränaren Per Joar har inlett säsongen med att flytta och bänka fjolårets två bästa spelare (Åhlander/Patriksson), samt dessutom att köra en defensiv och tråkig 4-5-1-uppställning. 4-5-1 behöver rent teoretiskt inte alls vara särskilt defensiv, men då krävs det ett riktigt spelskickligt lag också, med andra ord knappast en realistisk uppställning för GIF. Jag fattar bara inte varför man absolut skulle ta tillbaka Per Joar Hansen som tränare (som tränade klubben med extremt tråkig fotboll och måttliga resultat 03-04). Någonting jag själv har lärt mig under min stilla livsgång är att det är dömt att misslyckas att ta tillbaka gamla ex... trist att även GIF måste gå den hårda vägen för att kunna dra den slutsatsen. Nåväl, än är det ju långt kvar av säsongen.

Kanske bara är jag men visst är det betydligt tätare mellan de bra skivreorna numera?  Och de flesta skivorna tycker jag får reastatus betydligt snabbare också. Många hittar man ju för runt 70-80 spänn bara nåt halvår efter släppet. I vilket fall har det varit flera riktigt bra reor på slutet och således blivit ganska många inköp. Mest sånt där som jag redan har lyssnat in mig på men likväl känner ett absolut behov av att ha ståendes i skivhyllan också. För nån vecka sedan la jag även vantarna på ett av årets tunga skivsläpp, Testaments nya. Jävligt bra såklart. Med vissa band behöver man aldrig vara oroad, de motsvarar alltid förväntingarna. Se till att införskaffa!

Nog för denna gång. Ikväll blir det folköl och spelning på rockstugan.