Klarsynt svammel

Det är inte alls ovanligt att jag (på jobbet) får ganska skumma frågor från mer eller mindre ambitiösa högstadie/gymnasieelever: "Hej, vi har fått en uppgift vi ska lösa om ...Toalettens historia... ...Vem som uppfann ryska språket... ...Kinas handel med Zimbabwe idag jämfört med hundra år sedan..." Ja ni förstår.

I sådana uppenbart smala ämnen är den allra vanligaste och mest givna hänvisningen (jämsides uppslagsverken) Internet. Men inte sällan får man då höra: "Nej, men vår lärare har sagt att vi måste ha böcker som källa..."

Que?

Det är ju ganska skrämmande om nu de källkritiska inslagen i kidsens undervisning baseras på föråldrade och trångsynta uppfattningar som att böcker = bra, tillförlitlig källa och Internet = dålig, ej tillförlitlig källa. Som min polare Gustav alldeles korrekt konstaterade angående bloggar så är det ju för bövelen innehållet och inte formen som är det viktiga när man ska göra sin bedömning av materialet. Texten i sig och inget annat. Tänker man i andra banor så är det ju i så fall inte heller svårt att hänvisa till de obegränsade mängder av både internetsidor och böcker som kan betraktas som mer eller mindre värdelöst skräp. Givetvis.

Sedan är det kanske möjligt att jag personligen har en lätt romantiserad bild av Internet öht (se inlägget apr-17), men likväl snälla lärare; vill ni bestämt att era elever ska slå i böcker så ge dem i så fall även vettiga ämnen att arbeta med.

Ibland undrar jag om besökarna verkligen vet om att bibliotekarien som sitter framför dem på fackavdelningen i ett nytt och välbyggt bibliotek i en mellanstor svensk stad, en ung man i sina närmare 30 med välknäppt skjorta, lätt snekammad lugg och något reserverat leende, att denne filur som vänligt hjälper dem med att hitta referenser i internationella medicindatabaser, som gärna letar fram bortglömda gamla hembygdstexter från sekelskiftet åt dem, som navigerar dem bland diverse lagtexter och offentliga tryck, eller som kanske fjärrlånar dem obskyra akademiska texter från landets universitetsbibliotek, att denne utbildade bibliotekarie som spenderar sin lördag åt vilka frågor de nu kan tänkas ha... Att han faktiskt tjänar klart sämre än yngligen i kassan på det lokala snabbköpet som knappar in köttfärsen och minimjölken åt dem på vägen hem.

Jo. Så är det. Fakta:

Erik, 27 år, Fil. mag. efter 4 år av studier, yrkeserfarenhet vikarie 2 år, en lördag ensam på fackavdelningen i ett stort stadsbibliotek @ 159 kr / timme.

Ungdom, t. ex. 19 år, utan någon som helst utbildning, yrkeserfarenhet nada, en lördag i kassan på en stormarknad @ 184 kr / timme. Exempelvis Erik själv när han sommarjobbade åt Konsum för en åtta år sedan.

Men det är chill, som bibliotekarie får jag ju som sagt gratis kaffe numera... (och därmed borde jag ju inte alls snegla på dem där andra utbildningarna som jag har märkt att jag faktiskt gör...).

---

Äntligen en jobbfri helg efter fyra jobbhelger på raken. Födelsedagsfest hos Markus på lördag, blir säkert kul, och nästa vecka blir det en efterlängtad sväng norröver. Släkt, vänner och allt det där.

Utan inbördes ordning.

1. Jag har glömt lunchen hemma.
2. Jag duschade kvällen innan utan att torka håret ordentligt = kråkbo att reda ut.
3. Jag kliver upp för sent och stressar i mig frukost som sedan blir kvar på bordet så det ser ut som fan när jag kommer hem.
4. Jag hittar inte det jag vill ha på mitt lokala Netto.
5. Jag tappar mina alldeles för dyra hörlurar i golvet.
6. Jag vaknar med ett ryck 06.30 utan att vara helt säker på om jag börjar jobba 10 eller 12.
7. Jag har glömt att ladda mp3n så ingen musik till eller från jobbet.
8. Jag hittar inte min konservöppnare och får leta i minst en kvart.
9. Jag brister i självdisciplin och sitter vaken minst en timme för länge på kvällen vilket leder till punkt 3 nästa dag.
10. Jag kör nästan in i en trögfattad cyklist/fotgängare som inte fattar att högerregeln även gäller på cykelvägar.

Sjuksköterskorna gör helt rätt i att strejka. Självklart är dem underbetalda i förhållande till deras uppgifter och ansvar. Men frågan är hur tungt argumentet "3 år av kvalificerande studier som kostar pengar att återbetala" väger med tanke på att det finns andra yrkesgrupper som pluggar längre och har ännu lägre snittinkomst, som till exempel - trumvirvel - bibliotekarierna. Fast vi har ju andra fördelar förstås, efter en liten dispyt får vi numera gratis kaffe på biblioteket där jag knegar. Idag drack jag 5 koppar free coffee så vem behöver strejka...?

Det här var ju både skrämmande och skrattretande på samma gång. Amerikanen Nicholas Angell, bara för två säsonger sedan i miniklubben Bofors, tjänade hutlösa 280.000 spänn i månaden efter skatt med sitt artistkontrakt i soplaget Brynäs. 280 jävla tusen rent för en halvsopa?!
Brynäs sportchef Micke Sundlöv säger att uppgifterna inte ska komma ut. Nähä, och varför inte det då om man får fråga? Allt i klubbarnas inre arbete ska tydligen vara en skyddad verkstad som fansen inte ska lägga sig i, trots att det ju i huvudsak är just fansen som ligger bakom spelarnas (och ledarnas) pröjs. Nöj er med att betala svindyra matchbiljetter men ge fan i att gnälla om nu medelmåttor är svårt överbetalda, för som Sundlöv poängterar är det ju inget annat än marknaden som bestämmer villkoren. Ni vet det där välbekanta förhållandet mellan utbud och efterfrågan som reglerar huruvida en vara eller tjänst är billig eller dyr i vårt samhälle. Om det ändå vore så väl alltså, för 280 papp i månaden för Angell är naturligtvis inte fråga om något annat än ren och skär idioti. I Nordamerika betalar man visserligen rena fantasilöner till många spelare, men alla löneuppgifter där är i alla fall offentliga och redovisas också utan krusiduller. Inför den principen även i Sverige, det är redan nog daltande med spelarna som det är nu.

Nollan Ros som bloggar om hockey på Aftonbladet bidrar i lönedebatten med några smarta infallsvinklar om Angells pröjs. "Men man glömmer att han får lönen under endast 6 månader och att han måste skatta för pengarna hemma i Minneapolis... Sett på årsbasis får Angell 170 000 kronor i månaden..." Jaha, och varför i helsefyr skulle man räkna på årsbasis om man bara är anställd för 6 månader? Vi jämför; om jag skulle tjäna 20 papp i månaden under tre månader på ett sommarjobb så blir det ju 5000 på årsbasis. Relevant siffra, eller hur? Och det blir ännu bättre. På grund av artistskatten "...får han inte nyttja folktandvård, sjukhus eller andra skatteförmåner som är en självklarhet för Svensson. Det måste han betala extra för." Ja där får verkligen Angell hosta upp enorma summor under 6 månader, särskilt med tanke på att hockeyspelarna har egna lagläkare som klubbarna betalar. Tandvården och de övriga utgifter som blir över får ju stackarn pröjsa själv och såna grymma pengar bör ju helt klart röra sig om betydligt mer än vad han tjänar in på de skattelättnader artistkontraktet innebär... Men slutklämmen är ändå allra bäst: "Kan tycka att det är Brynäs som vinner mest på den höga lönen. De lockar med en lön på 340 000 kronor i månaden, men egentligen är det en normal lön för en importspelare från Nordamerika.". Hosta 340 papp i månaden för en halvsopa men ändå vara vinnare - Stort grattis till alla Brynässupportrar!

Jag kunde allt identifiera mig en del med det senaste South Park avsnittet (S12E6) "Over logging". Eh, inte direkt med Stans pappa Randy då (se själva...), utan mer med själva fenomenet Internetberoende. För risken är nog överhängande att även jag skulle dra ut på korståg om nätet helt plötsligt slutade funka en dag. Nu är det inte heller så konstigt, för stänger man av Internet så stänger man samtidigt av en stor del av min fungerande tillvaro, både yrkesmässigt och privat. Vet ju hur det är bara om jag är iväg till en nerkopplad miljö för några få dagar. Känner mig snabbt avskärmad från omvärlden och får genast ta igen en massa surfande så fort jag kommer hem igen.

Det är mycket som gör Internet indispensible. Dels är det ju allt slösurfande, allt det där vanliga uppdaterandet av samma gamla vanliga websidor... Det är onekligen en viktig sak. Men sedan allt det praktiska. Jag är 27 år gammal men är ändå för ung för att fatta hur man löste allt jox som räkningar, biljetter, adresser, stadskartor mm på den där avlägsna forntiden innan Internet var etablerat. Allting måste verkligen ha varit oändligt krångligt.

Sedan har vi ofrånkomligen även - utan att ta orka ta nån diskussion för eller emot nerladdning - all media som blir tillgänglig. All musik, alla tv-serier, alla filmer, sporten, radion, ja you name it. Allt finns samlat och är busenkelt att få tag i. Inled mig icke i frestelse för dit hittar jag enkelt själv. Det går bara inte att hålla sig borta.

Kuriosa, bara som ett litet exempel på hur underbart Internet kan vara ibland: Igår vittrade jag ett glädjerop när jag hittade samtliga avsnitt av Peter Birros "Hammarkullen", som sändes på SVT för en 10 år sedan. En helt fantastisk tv-serie, som så ofta när Birro ligger bakom.

Nyckelmatch mot jumbokollegan Ljungskile igår. Förlust där och det hade redan luktat superettan lång väg. Men, vad händer - Per Joar dumpar 4-5-1 och kör 4-4-2!  och tar dessutom med Patriksson från start!  ...och vips så tog GIF sin första 3a med klara 4-0. Patriksson ett mål och en framspelning. Synd bara att det tog 3 förlustmatcher innan P-J skulle fatta det som var uppenbart redan innan säsongen.
 
...

Nu är det all time high sjukfrånvaro på jobbet. Över en fjärdedel av den sammanlagda personalstyrkan ligger deckade. Alltså väldigt mycket jobb till mig (jag är aldrig sjuk). Bra såklart men jag hinner inte riktigt med allt annat.

...

Rockstugan i lördags var inte särskilt bra. Nästan bara kids och tämligen mediokra band. Vi kände oss gamla (ännu äldre än vanligt). Dessutom hade Vladde inte längre access till replokalen, hans grejer var flyttade till en annan, mycket mindre lokal. Men det blir nog bra där också, vi var där i söndags en sväng och fixade ordning lite (helvete vad tunga pa-grejer är). Den 26:e är det grindnight så då blir det väl invigning antar jag.

...

Det är klara vårkänslor härnere nu och i söndags premiärgrillade jag och Anders i en park i stan. Några grader till och det blir havet istället. Blir underbart! 

Tillbaka igen.

Till dem som förväntade sig en väluppdaterad blogg kan jag bara säga att det är jag alldeles för lat för.  Men lite oftare än så här hade jag väl tänkt skriva. Anyway. Som du bloggläsare kanske förstår har det inte varit så mkt på gång de sista veckorna, förutom en hel del jobb och diverse sport på tv. Fast några roliga grejer har ju hänt. I påskas var min barndomskompis Jonas på besök en kväll, det blev en riktig grabbafton. Folköl, gamla foton, datorspel och hockey på tv. Väldigt trevligt förstås. Och förrförra helgen var det husfest hos Markus och Lina, jävligt skoj, riktiga husfester sker alldeles för sällan numera. En bra fest blev sedan ännu bättre eftersom där fanns en söt stockholmska... (tyvärr jobbade jag dock söndagen dan efter...).

Annars då?  Tja... Jo!  Jag och Anders har fixat biljett till Graspop. Fetaste lineupen man kan tänka sig så det kommer naturligtvis bli helgrymt. Vi har däremot inte riktigt bestämt hur vi fixar transport men det senaste budet är att vi hyr en kärra och bilar ner, det blir inte särskilt mkt dyrare än bussalternativet och kommer gå betydligt snabbare. Gäller väl bara att fylla upp de sista platserna. Var god anmäl ditt intresse snarast...!

...

Spelar fortsatt rätt mkt dataspel. Det senaste i raden är förstapersons-sci-fi-skjutaren "Bioshock". Spelet utmärker sig med en skruvad story (du hamnar i en undervattenstad i sextiotalsmiljö där alla invånare har blivit zombieartade av en mystisk sjukdom), snygga miljöer, bra röstskådespel och överhuvudtaget ett gott exempel på sån där mörk kuslig stämning i gränslandet till skräck som jag brukar uppskatta i dataspel. AI:n i spelet (artificiella intelligensen alltså) är dessutom ovanligt bra. I vanliga fall i förstapersonsskjutare brukar fienderna vara så pass dumma att man enkelt hittar knep att lura dem, där det allra vanligaste helt sonika är att springa runt dem och sätta en enkel salva i deras rygg. Bioshocks fiender är smartare än så, de är i princip alltid rättvända oavsett vilket håll du kommer ifrån, sedan har de även ovanan att själva göra flankerade attacker, vilket kan vara en aning jobbigt i eldstrid mot flera fiender samtidigt. Spelet har dock en betydande nackdel, nämligen tempot. Det är lite väl stressigt för min smak faktiskt - alldeles för mkt springa runt och panga i klaustrofobiska miljöer. Jag föredrar spel där tempot är varierat, där man ena stunden färdas i ett stilla ödesmättat landskap som i nästa stund förvandlas till ett våldsamt inferno av fiender. Ett gyllene exempel på ett utmärkt balanserat tempo är givetvis Half life 2, där bilkörarsekvenserna  hör till mina absoluta favoritögonblick i ett spel någonsin (hela spelet är ju kanske det bästa någonsin visserligen).

...

Måste skriva några rader om sport också. Trist som fan att Timrå åkte ur slutspelet mot HV, men det viktigaste var att man tog ordentlig revansch mot Modo. Det räddade onekligen hela säsongen. Som det ser ut kommer man få ihop ett starkt lag även till nästa säsong (money talks). Värre då med GIF, 3 raka förluster i inledningen av allsvenskan känns ju sisådär. Nygamle tränaren Per Joar har inlett säsongen med att flytta och bänka fjolårets två bästa spelare (Åhlander/Patriksson), samt dessutom att köra en defensiv och tråkig 4-5-1-uppställning. 4-5-1 behöver rent teoretiskt inte alls vara särskilt defensiv, men då krävs det ett riktigt spelskickligt lag också, med andra ord knappast en realistisk uppställning för GIF. Jag fattar bara inte varför man absolut skulle ta tillbaka Per Joar Hansen som tränare (som tränade klubben med extremt tråkig fotboll och måttliga resultat 03-04). Någonting jag själv har lärt mig under min stilla livsgång är att det är dömt att misslyckas att ta tillbaka gamla ex... trist att även GIF måste gå den hårda vägen för att kunna dra den slutsatsen. Nåväl, än är det ju långt kvar av säsongen.

...

Kanske bara är jag men visst är det betydligt tätare mellan de bra skivreorna numera?  Och de flesta skivorna tycker jag får reastatus betydligt snabbare också. Många hittar man ju för runt 70-80 spänn bara nåt halvår efter släppet. I vilket fall har det varit flera riktigt bra reor på slutet och således blivit ganska många inköp. Mest sånt där som jag redan har lyssnat in mig på men likväl känner ett absolut behov av att ha ståendes i skivhyllan också. För nån vecka sedan la jag även vantarna på ett av årets tunga skivsläpp, Testaments nya. Jävligt bra såklart. Med vissa band behöver man aldrig vara oroad, de motsvarar alltid förväntingarna. Se till att införskaffa!

...

Nog för denna gång. Ikväll blir det folköl och spelning på rockstugan.