Festivaldilemma
Frustrerande nog säljer Wackenbiljetterna slut precis innan jag hinner mobilisera det lilla gäng som snackade om festivalen i vintras. Några lite mer alerta kompisar hann dock fixa biljett så möjligheten finns ju att jag fortfarande kommer iväg, men jag ogillar starkt att jaga ockerbiljetter andrahand, så huvudalternativen som kvarstår är Sweden rock och Graspop i Belgien. Eller egentligen bara Graspop. Varför då? Jo, låt mig jämföra: Graspop har en helt sjukt stark lineup, med tre tunga headlines - Maiden (!), Priest (!) och Kiss, samt massor av andra favoritband, exempelvis Morbid Angel, Testament, At the Gates , Immortal, Forbidden, Nile och Ministry. Sweden rock har också flera riktigt bra band på sin sida, som Carcass, Testament och At the Gates, men istället bara en vettig headline - Priest. Prismässigt borde därmed Sweden rock vara den klart billigare festivalen av dem två, Graspop ståtar ju med både Maiden och Kiss utöver Priest, men icke! - Sweden rock kostar 1800 jävla spänn för en tredagarsbiljett, när Graspops motsvarande pris är 130 euro. Drygt 500 spänns skillnad alltså! Dessutom ingår camping i Graspop och inte på Sweden rock, ca 250 spänn extra. Slutsatsen blir som tidigare konstaterat att jag absolut helst tar mig till Graspop denna sommar. Det är för mig helt obegripligt att svenska (nordiska) festivaler kan vara så sketet dyra, närmare 50% dyrare än de stora festivalerna på kontinenten, utan att för den saken skull ståta med större eller fler band, snarare tvärtom. Det kan knappast bero på att vi har några procent högre moms, eller för den delen att kringarrangemangen skulle vara särskilt mycket dyrare. Nope, rent ocker är vad det är.
Nåväl, det kanske blir Sweden rock ändå, det är några kompisar som ska dit som jag gärna sällskapar med, men första prioritet har helt klart operation "övertala/tjata med mig folk till Graspop". Känner du mig? Bra, häng på till Belgien! Det blir grymt, jag lovar.
Den "akademiska" jantelagen
Nämnde i inlägget om Strindberg hur jävla trött jag är på gnället om svenskar och jantelagen, detta eviga trams om den typiskt "gråa svenska mentaliteten", "landet lagom", "tro inte att du e nåt" osv. Föga anade jag att det tydligen finns dem som "forskar" i ämnet också, Nanna Gillberg har disponerat (!) med en avhandling om hur man säljer artister genom att anpassa dem till svenska normer, dvs enligt hennes analys jantelagen (föga förvånande "forskar" hon på handelshögskolan). I den här (skrattretande) "debattartikeln" konstaterar hon att frikyrkosatans flopp i melodifestivalen: "...på ett slående vis bekräftar vad jag tidigare skrivit - nämligen att ingen provocerar svensken så mycket som någon som är mer än Jantelagen tillåter". Hon exemplifierar sedan det "systematiska kränkandet" av Carola med: "En bildserie i åtta delar frossar i "Så reagerade hon på nederlaget". Och kommentatorsfältet nedanför exploderar i ämnen som "hahahahaha" och svenskar som "vill tapetsera hela lägenheten med hennes ansiktsuttryck"". Gillberg menar dessutom att vi är ett passiviserat folk som inte står upp för dem utsatta (i det här fallet androla då) utan istället sparkar åt dem som sticker ut; "det är inte hat mot kvinnovåld eller annat förtryck som får folk att bryta den sedvanliga handlingsförlamningen utan hat mot en enskild person som befunnits vara "för mycket"".
För det första: I den akademiska världen är kritiskt tänkande a och o, men Gillberg verkar inte förstå det absurda i att stärka sina resonemang med kvällstidningsskvaller (samt dess tillhörande tjafs) på nätet. Jasså har folk skrivit skadeglada kommentarer till bilderna? - Väldigt intressant hörru! Kan ingen disponera om youtubekommentarer också?
För det andra: Det kan inte vara så att folk verkligen inte tyckte Carolas låt var bäst? Eller nä, det var ju jantelagen som avgjorde! Allt handlar om androla, de andra - (också välkända...) - artisterna fick ju bara rena proteströster då. Stackars Carola som hon har blivit hatad och mobbad av svenskarna, hon får väl helt enkelt trösta sig med de gånger hon blivit framröstad förut...
För det tredje: Står det möjligtvis i Gillbergs avhandling exakt vad som gör svenskarna passiviserade och avundsjuka? Här forskas det ju tydligen, så ge mig gärna "vetenskapliga" bevis på att Sverige är tråkigare än t ex Finland, Belgien, Canada, Moldavien eller för all del vilket land som helst, tack. Förresten, vad räknar Gillberg som handlingskraft? Hur man än vrider och vänder på det så är svenskarna fortfarande en av världens mer röstglada befolkningar, och då pratar jag givetvis inte om melodifestivalsammanhang. Visst finns det väldigt mycket inom väldigt många områden som är i behov av ett ökat engagemang, men att svenskarna skulle vara ett särdeles passivt folk, det är bara ren bullshit.
...
Pappa åkte till Spanien i lördags. Fick sms om sol och 20 grader i skuggan. Här är det 2 grader, kallblåst och snöblandat regn. Det är förresten bara jag som kan vara så klantig att jag först förbereder den långa jobbmåndagen med inhandling av lunch och fika på söndagkväll, för att sedan glömma allt hemma dagen efter när jag behöver grejerna... AARGH!
...
Sevärt obehag
I mina ögon ger filmen ett talande exempel på den människosyn som har stor del i att 2 procent av världens befolkning kontrollerar hälften av dess tillgångar. Som ett lokalt exempel kan jag tänka mig att det fanns ett antal Plainview-typer i Sundsvalltrakten kring sekelskiftet, när träpatroner lurade godtrogna bönder på sin värdefulla mark för struntsummor.
...
Studentuppror i Tibet och visst slår Kina sin gamla vana trogen tillbaka med våld. OS 1980 i Moskva bojkottades av många västländer. OS i Kina 2008 lär inte bojkottas av en enda väststat. Vad är skillnaden? kan man fråga sig, diktatur som diktatur, och det kan ju knappast vara Kinas humanitära utveckling - landet präglas fortfarande av godtyckligt rättväsen, statlig censur, modernt slaveri, förtryck av minoriteter osv. Nope, svaret är enkelt: västvärlden vill helt enkelt inte stöta sig med Kina, för Kina är nämligen det moderna stora ekorrhjulet, låglönemarknaden, produktionen, periferin. En alldeles för värdefull tillgång för att våga riskera med andra ord.
...
Tänkte även skriva om spelpaketet "The orange box" som släpptes i höstas och innehåller 5 spel, samtliga episoder av Half life 2, Portal och Team fortress 2. Fick det nämligen häromdan sen det gått ner i pris på cdon - men intrycken får bli en annan dag, nu ska jag käka våfflor!
Ska du köpa, köp rätt
I förrförra inlägget hypade jag loppis. Och ja, ska man köpa prylar är det alltid en bra idé att kolla igenom begagnatmarknaden först, värdet rasar ju som bekant snabbt. Annars är en vettig taktik, om man ändå vill ha nytt, att köpa utgående modeller, som ändå knappast kan anses vara gamla och som i regel brukar gå ner kraftigt i pris samtidigt som de senaste grejerna anländer. Jaha, varför dillar jag om detta då? Jo, för att jag ställer mig så frågande - alltså vilka är egentligen dem som är tillräckligt stora suckers att de absolut måste köpa det senaste/grymmaste? (tydligen är dem ju ganska många i alla fall). Jamenar ungefär så fort som du hinner få din flashiga plasma-tv eller värstingdator hemkörd så har du ju samtidigt slängt ett antal tusenlappar rakt i sjön...
- Men vaddårå, folk som köper dyra prylar har väl råd? Kan man ju tro. Nja, i vissa fall kanske, men i många andra fall inte alls. Det lånas pengar som aldrig förr, kronofogden larmar om rekordskulder och en ny "folksjukdom" kallas tydligen "shoppingmani", osv. Och de som nu anser sig ha råd, vart får de då sin deg ifrån? Jo, i de flesta fall helt enkelt från hårt jobb, från sina typ 40h +OB i veckan. Pengar som används till prylar som sedan ett par år senare knappt går att sälja på blocket för en spottstyver mot nypriset (titta runt lite på blocket själv så får du se, ganska patetiskt att se alla som desperat försöker sälja sina 2 år gamla fetdatorer/tvs/hemmabios osv, för typ 7 papp, som tydligen "kostade 17 ny!!", när det egentliga värdet snarare är typ 3...).
Alltså min poäng är att många nog skulle kunna må minst lika bra, snarare bättre, om de jobbade mindre och istället fyllde sina konsumtionsbehov med vettigare investeringar. Själv må jag kanske vara lat, men jag är fan ganska obekväm med tanken att jobba heltid 40h i veckan kommande 30 år, och jag ser inte heller något fel med den inställningen. Vårt samhälle genomsyras av en nyttomoral - du måste göra rätt för dig och mer därtill, att ha mycket fritid anses däremot snarare vara fult. Screw that, jag "latar" mig hellre igenom livet med sex timmars arbetsdag och billigare konsumtion än 8-17 fem dar i veckan och en 50 tums Plasma-Sony crystal view, 100hz megatronic i vardagsrummet.
Kuriosa - bara för att understryka hur puckat det är att köpa exempelvis en värstingdator. Kollade i PC Hemma nr 12 2005 här om dan. De hade ett test av värstingspeldatorer @ 15000 spänn. 5 datorer testades, bland annat i grafik-benchmarkprogrammet 3dmark05, där "testvinnaren" fick 7640 poäng. Min dator fick 8869 poäng, och sparkar alltså testvinnarens röv med god marginal drygt 2 år senare (dessutom har jag överlägset ljudkort mm). Burken har haft ett sammanlagt nypris på lite drygt 5k.
Nej, det är inte fåglarnas fel
Det finns en helvetes massa inbitna sportfiskare i Sverige, man räknar dem faktiskt numera i sjusiffriga antal, och ändå ska det vara så satans svårt att skapa en enad stark röst mot yrkesfiskeindustrin. Vad som krävs är nationella och målmedvetna kampanjer och satsningar för att restaurera och utveckla de fantastiska förutsättningar som faktiskt finns. Och görs det på rätt sätt, med respekt mot fisk, vattendrag, fåglar osv (t ex att villkorslöst införa den ädla konsten av catch and release, med strikta begränsningar på hur mkt fisk som får tas upp), så har det svenska sportfisket alla förutsättningar att bli en enorm ekonomisk framgångssaga. Miljardbelopp i turistnäring istället för de futtiga fåtal miljoner som yrkesfisket nu drar in. Det finns dock visst hopp, det glädjer mig exempelvis att sportfiskare i Sundsvall har fattat vad det hela handlar om. De har satt upp en plan på att rädda laxen i Ljungan, som utsätts för fiske i sitt fredningsområde (!) av ett gäng yrkesfiskare, som dessutom fått dispans att fiska där av länsstyrelsen (!). 22 laxar fångades av sportfiskare i Ljungan förra året (uppskattningsvis ca 220 kilo fisk), att jämföra med de 8 ton lax som fångades av yrkesfiskarna i fredningsområdet. Hur många som sportfiskar i Ljungan i jämförelse mot de som yrkesfiskar behövar inte ens nämnas. Helt jävla absurt är det, och jag hoppas verkligen att man får dessa yrkesfiskare - under vilka medel nu nödvändiga - att snabbt byta karriär, och det oavsett om de nu fiskat där i flera generationer tidigare. Vad sedan beträffar alla trålare och fiskebåtar som dammsuger Östersjön, Bottenhavet, Skagerack, Norska havet osv, så är de ett utmärkt användningsområde för de rostande atomutbåtarna i Murmansk - ut och sänk de jävlarna!
...
Tortyr har i flera hundratals år ansetts som en efterbliven och ineffektiv förhörsform och de flesta länder lagstiftade även bort denna yttersta form av människokränkning i mitten på 1700-talet. Men "demokratins starkast lysande stjärna" Usa har som så ofta i människorättssammanhang varit ett undantag, och det har nyligen kommit rapporter om brutala förhörsmetoder som skendränkning osv (självklart att anses som tortyr) i samband med "kriget mot terrorismen". Reaktionerna har varit starka och bifallet har till och med lett till ett lagförslag om förbud i kongressen, men tro på fan att Bush la in sitt veto och stoppade det. A 17th-century kind of guy helt enkelt.
...
Idag är det val i Spanien, och det ser lovande ut, vallokalundersökningen visar nämligen att Socialistregeringen sitter kvar och besegrar de konservativa - Hurra! Dessutom rapporterades ikväll att vänstern går fram i lokalvalen i Frankrike, och förra veckan läste jag i DN om en tydlig vänstervåg i Tyskland. Värmande besked från kontinenten i det ännu vintergråa Sverige.
Leave me alone
För tredje gången på kort tid stör Jehovas min husfrid:
*plingplong*
- Hej! Vi ville höra lite om vad du tycker... det händer ju så mycke hemskt i världen nu... många krig och konflikter.. vi vill berätta lite om vad som står i bibeln om det...
- Jag tror inte lösningen är att vända sig till högre makter.
- Men... det finns ju väldigt många olika religioner... men tror du kanske att det finns en sann religion?
- Jag tror inte någon religion är sannare än någon annan.
- Näe det kanske kan vara svåra frågor såhär på söndag förmiddag... haha... men du kan ju läsa lite här i några häften som vi har här...
- ...
Häftena var deras tidskrift "Vakttornet". Jag tog dem för att hiva dem rakt ner i pappersinsamlingen - jamenar, de måste ju i alla fall kosta dem några ören att framställa. Och vaddå "sann religion" ? Snacket om den "enda sanna religionen" är ett evigt missförstånd som kostat världen mycket lidande. Själv ser jag olika religioner ungefär som olika dialekter av ett språk - de är olika versioner av en gemensam princip, och att diskutera vilket som är ursprunget och den "äkta sanna" versionen är både dumt och meningslöst. Men det är ju rätt meningslöst att orka argumentera jehovas också...
...
Loppis är kul och bra (varför ständigt köpa nytt när man kan hitta asbilligt begagnat?). I söndags fyndade jag en 17-tums skärm, tangenbord och nätverkskabel för 120 spänn. Så nu är ett litet LAN igång hemma. Nörderiet når nya rekordnivåer!
Quality time
Det blev en visit till rockstugan trots allt, och det var verkligen värt tröttheten idag. Först värmde lokala husbandet King leaf, ett gäng som växer för varje gång jag ser dem (framförallt imponerar sångaren när han tar i), sedan var det dags för main attraction Firebird. Men shit. Ingen skugga över Rockstugan som är ett perfekt litet klubbhak, men det kändes verkligen att stället är på tok för litet för den klassens musiker. Firebird är en (power)trio som spelar en trevlig, tung variant av stoner/ökenrock. Bandet frontas av en viss Bill Steer, som bland annat har lirat 10 år i grymma Carcass. Det märktes. Steer var så sinnesjukt jävla säker på gitarr (och munspel!) att jag måste gräva djupt i minnet för att memorera när jag senast såg något motsvarande live. Grymt bra var det och det kändes nästan som en skymf att betala ynka 50 spänn i inträde, tur då att jag fick möjlighet att bjuda basisten på en slurk jägermeister (självklart var det förfest i Vladdes replokal). Men det blev en lugn kväll för mig pga jobbet idag. Trist, annars hade jag inte varit sen att följa med bandet och polare till penny lane för en rejäl efterfest och ett nytt gig med b la bandets trummis. Nästa gång så.
