Jag vet när jag bryter mot lagen.
Jahopp, så blossar fildelningsdebatten upp igen, främst av två orsaker; 1, någon har haft den "goda" smaken att dela ut obduktionsbilder på de mördade Arbogabarnen på Piratbyråns hemsida, 2, en recensent i Sydsvenskan sågar Metallicas nya skiva och hänvisar i samma text till en olaglig remix av skivan, även den tillgänglig på Piratbyrån. Som följd ställer skivbolaget in bandets intervju med tidningen.
Mina kommentarer om detta i tur och ordning:
Fall 1: Problemet är att bilderna av nån anledning var en del av en offentlig förundersökning. Och offentlighetsprincipen i all ära, men varför i hela friden ska sådana bilder vara tillgängliga för allmänheten för? Det finns massor med sekretesslagar som skyddar individens integrigritet i livet, tydligen verkar man (iaf utifrån detta) vara mindre skyddad om man är ett mördat brottsoffer.
Fall 2: Dumt såklart av recensenten att hänvisa till olagligt material. Men betydligt dummare av all press som hänvisar till nyheten som "Metallica ställer in intervju efter sågning", när själva sågningen i sig inte har ett skit med saken att göra, utan nyheten är att det är skivbolaget som lackar pga piratbyråreferensen. Precis som om Metallica inte skulle ha blivit fetsågade förut. St. Anger någon?
...Men det var ändå inte dessa fall som jag hade tänkt att ta upp i denna bloggande stund, för egentligen är de inte alls särskilt märkvärdiga eller intressanta i sig, nope, det som däremot förvånar mig desto mer är att så fort fildelningen som fenomen kommer på tal så blir det en het och känsloladdad debatt med en skur av hetsiga inlägg i bloggar, debattforum och dagstidningar mm. Och det förvånar mig som sagt, för jag fattar inte alls vad "debatten" egentligen handlar om (missförstå mig inte nu, jag menar inte att klanka på själva debatterandet i sig) för alltså fildelning, vad är grejen?
Jamenar faaan... Klart som korvspad att det ska vara olagligt! Det är (Hasse Alfredsson-skånska nu): PRIINCIIPEEN det handlar om!
Visst, jag må betraktas vara en hycklare i frågan, dels för att jag de facto fildelar själv (återkommer till det) och dels för att jag själv var en anhängare till legaliserad fildelning för inte alltför länge sedan. Så varför har jag svängt och varför tycker jag fildelningen egentligen bara är en anti-debatt? Jo, för jag ser inga hållbara argument alls för att det ska vara lagligt att ta del av och sprida vidare upphovsrättsskyddat material utan upphovens medgivande. Not a single one (ok, nu reserverar jag mig för att jag kanske är totalt över och har missat/inte fattar en massa grymma pro-fildelar-argument, i så fall - hit me!).
Jaha, vaddå "principen" undrar du? Jo, Its all so simple - det handlar om att ha (den juridiska) rätten över det man själv har producerat. Thats it. Sounds fair va? Självklart är det det, och så länge den principen är ungångspunkt kan fildelning av upphovsrättskyddat material aldrig vara laglig eftersom det fråntar just skaparen rätten att få bestämma över sin egen skapelse. Vill nu skaparen att alla som tar del av materialet ska pröjsa för det - ja fine, då är det dennes rättighet att få sprida materialet mot betalning, och att spridningen också (av princip) sker endast mot betalning. Jamen kan inte fildelningen vara laglig då utan att skaparen fråntas den juridiska rätten över sitt material? Tja, bara laglig under förutsättning att skaparen själv vill att den ska vara laglig, det vill säga när han/hon/dem själva ger klarttecken för fritt delande av grejerna. Skulle all fildelning automatiskt vara legal skulle man automatiskt bestämma över huvudet på alla dem som skapar det som delas och som kanske (tämligen troligt) har andra åsikter om distributionen.
Sedan kan pro-fildelar-argumenten vara vad som helst: att skivbolagen är stora, rika och dumma, att skivorna, böckerna och filmerna dyra, att fildelning innebär massa gratis PR, att fildelningen inte är fysiska objekt som delas runt, att göra fildelningen illegal är att är motsträva teknisk utveckling, att fildelningen gör att massor med kultur blir lätt-tillgänglig, osv osv osv, men det spelar liksom ingen roll, för principen måste ändå alltid vara att man ska ha laglig rätt att bestämma över sitt eget material. I juridisk mening. MEN, med allt detta sagt menar jag inte på något vis att fildelningen aktivt ska hindras eller att fildelare aktivt ska jagas. För det om något är lönlöst och bortkastade resurser. Nope, fildelning ska vara olagligt av principskäl (respekt för upphov) samtidigt som den som vill ladda alltid kommer ha möjlighet att göra det, helt efter eget samvete. Och det är där mitt eget laddande kommer in i bilden... Men (Hasse-skånska igen) PRIIINCIIIPPEEN är jag dock fullt medveten om.
For AC/DC About To Rock...
Dags jubla och att korka upp skumpan, för nu är det äntligen - ÄNTLIGEN - officiellt att AC/DC ska ut och turnera igen efter 7 års uppehåll. Turnen börjar i USA det här året, för att sedan fortsätta till Sydamerika och Europa nästa år. Och enligt ryktet även till Sverige. Hell yeah! Men i vilket fall åker jag förstås var än som krävs. För nu jävlar händer det - nu ska jag se AC/DC för första gången i mitt liv...!
Det gör ändå alltid ont.
Turbulenta tider och mer ska det bli. Det har varit lite för mkt för att jag ska orka gå in i detalj, men kort sammanfattat har jag under några helger haft trevligt besök av i tur och ordning Pappa o Kerstin, Helene och slutligen Berga, så det har blivit diverse guidning, diverse fester och dessutom ett kortare Danmarksbesök. Nu i helgen fick jag inga besök men det blev full fart ändå, först lite festinvigning för Vladde och Jessicas nya hus i fredags och sen igår Halmstads kulturnatt. Ett riktigt nice arrangemang med verkligen hur mkt som helst att spana in och pyssla med. Nästan för mkt faktiskt, eller det var ju såklart en massa grejs som krockade, men jag hann i alla fall med lite filmvisning, lite musik, lite konst och lite lyrik. Arrangemanget hade dessutom turen, mot alla odds, att ramas in med riktigt fint väder, det blev en ljummen sensommarnatt utan en droppe regn.
Det är kul när det händer saker och det är ju bra. Men annars känner jag mig väl sådär till mods. Det blev inte alls som jag hade hoppats med .... - utan det blev istället bara så totalt jävla fel. Och i vanlig ordning klandrar jag mig själv till viss del till, om jag bara hade lagt upp det si och om jag bara hade agerat så och bla bla, men samtidigt fuck it. Fuck allt spel och fuck allt jag någonsin trodde jag visste om att så här går det till. För när det väl kommer till kritan så är det här och nu som gäller, och när det väl går åt helvete och man känner sig helt utblottad så är det bara att inse och accpetera det mest självklara i hela skiten, nämligen att det krävs två för att fixa biffen och thats it.
Men ändå känns det som att allting bara går runt runt i ett hjul som ständigt snurrar men inte rör sig ett skvatt. Och jag vet ju sen förut hur man kan känna sig helt uppäten av bitterheten som oundvikligen smyger sig på, för det är aldrig något nollsummespel, har man mkt att vinna har man alltid mkt att förlora. Men samtidigt har jag väl (?) i alla fall lärt mig hur jag lättare kan hantera nederlaget. På sätt och vis leder det säkerligen till att jag även fortsättningsvis fastnar i mitt vanliga mönster av dag-till-dag-tillvaro (vilket iofs inte bara är neg) för jag har absolut ingen lustatt tänka i längre perspektiv när jag istället känner behov av att motivera det som händer just nu i min vardag, och förmodligen bygger jag upp ännu mera skyddsmur med diverse känslomässiga garderingar som antagligen gör mig än mer svåråtkomlig och reserverad än vad jag möjligtvis redan är, men ändå, det får det ändå vara värt. Vad som helst för att kunna acceptera och så småningom gå vidare. Och det gäller att verkligen ta tillvara på de bra sakerna. Att verkligen tillåta sig att göra det. Nu glädjer jag mig i det stilla åt att den kommande hösten innebär ny bra musik, nya intressanta dataspel och fortsättningar på flera av de bättre tv-serierna. Och hockeyn, litteraturen, spelningarna. Allt umgänge. Allt som håller mig igång.
