Klarsynt svammel

Nämen fan också. Jag fick inte tjänsten jag ville ha i höst pga att en kollega har högre sk LAS-prioritet än mig. Bossen sa iaf några uppmuntrande ord och det verkar kunna vara nåt annat på gång snart, om jag inte redan har dragit min kos till en annan stad då that is. Men jag vet inte. Jag anmälde mig i alla fall som deltidsarbetslös idag på arbetsförmedlingen. Till slut. För jag har ju egentligen varit deltidsarbetslös länge, flera år, men dragit mig för att registrera pga alla jobbiga förpliktelser som det innebär (regelbundna informationsträffar, handledarträffar, du ska söka ett visst antal jobb och bla bla). Jag har ju redan bra koll på hur det ser ut på bibliotekariefronten i landet och jobbsituationen lokalt har jag naturligtvis ännu bättre koll på (betydligt bättre arbetsförmedlingen) eftersom båda mina ben redan är inne. Och jag kan skriva ett CV. Nej, anledningen till arbetslösregistreringen är att jag mot förmodan tänker trassla som fan och stämpla lite a-kassa i höst. Om jag inte jobbar mer än vad jag gör nu alltså. Borgarna borde förresten vara glada med mig för under deras nuvarande mandatperiod har jag inte cashat ut en endaste krona i a-kassa. heck, jag har ju inte ens varit med i a-kassan. Men nu ska jag gå med och nu blir det snylt-time. Fast borgarna kan nog vara fortsatt glada, för den lilla summa jag (eventuellt?) kommer att stämpla ut är antagligen så liten att den motsvarar en kass timlön i förhållande till allt det struliga pappersarbete som krävs. Fan jag är h-e-l-t övertygad om att sånt här medvetet krånglas till extra mycket för att folk ska dra sig så det inte ska cashas ut i "onödan" . Och det här med att ett visst antal jobb måste sökas kommer också bli intressant.  Ge mig vettiga bibliotekariejobb att söka. Annars: Fuck you.

Det har varit fullt upp under helgerna nu i augusti och kommer så förbli månaden ut. Nästa helg kommer farsan på besök och helgen efter tittar Berga förbi en dag. Det ska verkligen bli trevligt att få lite besök norrifrån här för ovanlighetens skull. Och just det, den 26:e blir det Exodus i Helsingborg. Fettigt. Sedan, när jag har fått lite bättre lön några månader, finns det planer att åka till Stockholm och sedan till St. Petersburg och kolla på hockey. Jag och Nibe har nämligen långt gångna planer att dra dit, ta del av lite rysk kultur samt kolla på KHL - ryska superligan i hockey. Det bir onekligen fett.

I jobbet får jag kontakt med all möjlig intressant litteratur och inblick i diverse grejs som jag inte hade en slightest clue om innan. Det är kul. Samtidigt händer det ju då och då att jag får ta del av alla stolligheter som cirkulerar ute i samhället. Senaste exemplet: varldenidag.se. En frikyrklig dagstidning. Självklart vet jag att detta är en vidöppen dörr att banka in. Men ändå. Jeeesus. Kolla själva. Eller vill ni sunt nog helst slippa skiten så får ni här Världen Idags ledare, artiklar och "debattinlägg" sammanfattade:

* Ständiga hatkampanjer mot homosexuella och alla andra som inte omfattar heteronormaliteten.

* Ungdomen och ungdomskulturen är dekadent. Förutom den religiösa och nyktra ungdomen då.

* Aborter är en styggelse.

* Fler (kvinnor) bör stanna hemma med barn/familj/hushåll istället för att jobba och fixa pengar. Staten ska också subventionera en sådan politik.

* Nedmontera inte försvaret för Ryssen kanske tar oss.

* Entusiastiska repotage om andra väckelserörelser i andra delar av världen. Som t ex "Mirakelvåg i Lakeland", ett repotage om nåt konvent i USA där bl a "En liten pojke med autism bärs fram av sin mamma. – Låt den demoniska autism-anden försvinna, ber Todd medan mamman ramlar ihop med sin pojke över sig.".

* Avhållsamhet inom sex och droger.

etc.

Och här är lite favoritcitat från samma tidning:

Angående Pride-festivalen: ”Ingen annan företeelse i det svenska samhället har bidragit till översexualiseringen av det svenska samhället som den just nu pågående Pride-festivalen… …Och det är en sexualitet utan hänsyn och respekt för andra människor. De attityder som framhävs är råhet och själviskhet, där det endast gäller att ta för sig.”

”Att vår ärkebiskop trivs så bra bland seminarier som förespråkar sadomasochism, mansprostitution (som ofta inkluderar unga pojkar) och grov porr…”

Angående jämställdhet (och i det här fallet kritik mot KDs syn): "Inte ett ord om människans uppgift, om ansvaret för och relationen till nästan, om gudomliga bud och mänskliga erfarenheter. Inte ett ord om kristen skapelseordning, familjesyn och familjetradition."

Angående ”allsång på Skansen”: ”…urartade i årets upplaga till ett mediokert propagandaprogram för ateism, svordomar och transsexualitet”.

etc. etc...

Ja, förutom att jag som sagt kom i kontakt med frikyrkosatan via jobbet är anledningen till att jag tar upp skiten nämligen att jag läser en välskriven och aktuell bok om jänkarnas motsvarigheter, "Amerikanska fascister", där författaren Chis Hedges grundläggande redogör för hur den amerikanska kristna högern använder samma retorik och arbetar med samma metoder som de fascistiska rörelserna alltid har använt under historiens förlopp. För den kristna högern med dess tillhörande falanger förespråkar ingenting annat än ren fascism där den stora drivkraften - som alltid - är ens egen utvaldhet att rena världen från de andra, de orättfärdiga (för övrigt är fascism en stämpel som är jävligt aktuell på alla religiösa fundamentalister). Hedges bok är både en intressant och skrämmande läsning, särskilt med tanke på hur pass många nötterna är därborta. Världen idag recenserar faktiskt "Amerikanska fascister", men (föga förvånande) utan att egentligen bemöta något av hans argument i sak, artikelns slutsats är istället att Hedges själv är fascisten  "...med sitt grova språk och sin uppmaning till förbud". Rätt lustigt, för total brist på självinsikt och intern kritik är några av argumenten Hedges använder för att definera typisk fascism.

Nuff said. Nu ska jag fortsätta med min dekadenta livsstil som bland annat omfattar sprit, tillfälliga sexuella relationer, rockmusik, populär/ungdomskultur, svordomar och annat kul. Cya!

Här om dan tänkte jag på en tjejkompis som jag har varit lite sådär hemligt småförtjust i de senaste åren. En hemlighet som varken hon eller någon annan vet om. Dagdrömde om hur livet skulle vara tillsammans med henne. Det kändes bra. Som en utopi av ren lycka. Bara lek med tankarna förstås eftersom jag är väl medveten om att hon är utom räckhåll... Anyway. Imorse vaknade jag med tankarna kretsandes kring en annan tjejkompis som är betydligt närmare i min vardag. Hur jag trivs i hennes sällskap. Men knappast realistiskt det heller. Eller vad vet jag?  Kanske händer det nåt snarare än jag tror. Hm.

På tal om på tjejkompisar. Träffar en nybliven tjejkompis lite nu och då. Vi fikar, kollar på film och planerar festtillfällen. Men som vanligt, den klassiska frågan - Vad tänker hon?  Kompisar eller någonting annat?  Eller dejtar vi egentligen redan nu? Just nu känns det väl mer kompis än något annat, men ni vet ju hur man funderar. Och man har ju haft råfel förut (iaf jag). Jag gillar henne i alla fall. Hon utstrålar den där värmen som jag söker och hon har fantastiskt vackra ögon. Vi får väl se. Bland det viktigaste är tålamod och timing som jag brukar tänka.

Annars så är det vardag. Helt vanlig vardag. Jobbar, sover, äter och sköter hem och hushåll. Sedan när det finns tid över blir det väl någon film, tv-serie eller som på slutet mest dataspel. Just nu är det senaste Dawn of war som gäller varvat med en del WW2-shooter i Day of defeat, främst på en amerikansk server. Många på servern använder sig av team-speak och det är rätt lustigt att höra allt tjatter om allt möjligt. Även om det har varit en självklarhet i snart ett decennium så känner jag mig ändå förbluffad över det faktum att jag kan sitta och spela dataspel tillsammans med 30 pers där merparten är från andra sidan jorden, och dessutom snacka med dem samtidigt. Allt i realtid. Hur så mycket data från alla möjliga håll i världen passerar blixtsnabbt genom så många kablar och trådar för att sedan strömmas in i min dator och ut genom min bildskärm och mina hörlurar och till slut in i mina ögon och öron. Och att allt faktiskt funkar. Länge leve teknikens mirakel.