Klarsynt svammel

Överläkare Christer Enqvist betonar i DN debatt med en amerikansk rapport och några meningslösa exempel som grund att hälsobovarna på Livsmedelsverket i god konspiratorisk anda mörkar för de stackars svenskar, som godtroget har trott att frukt har varit nyttigt och ett alldeles utmärkt mellanmål, att frukten i själva verket är värsta fettfällan och en bidragande orsak till att hela arbetsplatser får dras med extra bilringar.

Fan vilket larm (och vilket löp), man blir alltså fet av frukt, shame on you alla dagis som har gett barnen frukt en gång om dan och shame on you alla proffsidrottare som regelbundet har med frukt i sin specialkost och shame on you alla ni miljontals, miljarder som genom årtusenden alltid har ätit massor med frukt i hela era livstider utan att ha några som helst problem med övervikt. Shame on you för nu finns det ju både "enkla observationer av verkligheten" med stort "antropologisk och etnologiskt värde" och därtill vetenskapliga studier som säger att ni har varit HELT fel ute trots att era egna erfarenheter säger er någonting annat. Shame on you!

Men on the flipside så let me tell you a big secret: Christer är i själva verket en äcklig rotfrukt, typ en maskerad selleri som folk grimaserar åt och han är avundsjuk på alla goda saftiga päron och klementiner som folk istället älskar. Därför dissar han frukten!
And heres another one: Krille, du som överläkare borde ju veta att det faktiskt är ganska enkelt det där med vikt ändå, when it all comes down så handlar det fan bara om vilket energiöverskott man har. Förutsatt att du inte lider av sjukdom eller genetiska arv så är grejen att hålla ditt intag och din rörelse i symbios och gör du bara det så är vips frukten som möjlig fettfälla ett totalt ickeproblem.

Det här inlägget är tillägnat er som fortfarande har Klarsyntsvammel bland era feeds trots att den troligtvis har abbonnerat på sistaplatsen i flera månaders tid och till er som fortfarande surfar in på bloggen då och då trots att ni varje gång möts av min totala bloggtorka. Ja, läser du den här texten så hör du utan tvivel till mina allra trognaste läsare som inte har gett upp och hänger kvar trots månader av skrivskramp. En lojalitet som jag så klart är tacksam över för det kan inte vara lätt att vara trogen klarsyntsvammel-läsare när det är total stiltje så länge, och detta trots att jag bara veckor innan det stora svarta hålet präktigt gick ut med att förvandla bloggen till 2.0 med bilder, printscreens och regelbundna uppdateringar. Så mycket för det snacket alltså och härmed är vision 2.0 officiellt nerlagd om någon nu trodde något annat. Men jag ska däremot försöka vara flitigare med uppdateringarna framöver, och den här gången tror jag på vad jag säger för nu börjar jag faktiskt känna blogginspiration igen på allvar.
 
För er som undrar varför det har varit sådan blackout som det har varit kan jag väl bara säga att jag under halva vintern och nästan hela våren har haft en extrem jag-gör-det-sen-period, så det är inte det att jag inte har gått runt och grubblat över saker och heller inte det att jag inte har haft idéer och skissat på inlägg att skriva, för det har jag, utan det är som sagt bara det att jag helt enkelt inte har kommit till skott. Det har varit fullt upp med annat (bland annat har jag genomfört vårschemat förutom nordfest) och har det inte det har jag snarare varit sugen på att glo på tv-serier, läsa och sova än blogga. Plus att jag har haft min beskärda del av resetrötthet och bakfylla. Men nu får vi se. Now its time for change people... Change!

***

Först och främst är det en Sundsvallsresa comin up, där det är lite uppföljning på det som jag nämner i min jullovsresumé. Det blir alltså första Sundsvallsbesöket sen i julas och diverse grejs som ska hinnas med, i vanlig ordning antagligen rätt stressigt men nåväl, jag ser fram emot det. Rapport utlovas.

Jahopp, så blossar fildelningsdebatten upp igen, främst av två orsaker; 1, någon har haft den "goda" smaken att dela ut obduktionsbilder på de mördade Arbogabarnen på Piratbyråns hemsida, 2, en recensent i Sydsvenskan sågar Metallicas nya skiva och hänvisar i samma text till en olaglig remix av skivan, även den tillgänglig på Piratbyrån. Som följd ställer skivbolaget in bandets intervju med tidningen.

Mina kommentarer om detta i tur och ordning:

Fall 1: Problemet är att bilderna av nån anledning var en del av en offentlig förundersökning. Och offentlighetsprincipen i all ära, men varför i hela friden ska sådana bilder vara tillgängliga för allmänheten för?  Det finns massor med sekretesslagar som skyddar individens integrigritet i livet, tydligen verkar man (iaf utifrån detta) vara mindre skyddad om man är ett mördat brottsoffer.

Fall 2: Dumt såklart av recensenten att hänvisa till olagligt material. Men betydligt dummare av all press som hänvisar till nyheten som "Metallica ställer in intervju efter sågning", när själva sågningen i sig inte har ett skit med saken att göra, utan nyheten är att det är skivbolaget som lackar pga piratbyråreferensen. Precis som om Metallica inte skulle ha blivit fetsågade förut. St. Anger någon?

Turbulenta tider och mer ska det bli. Det har varit lite för mkt för att jag ska orka gå in i detalj, men kort sammanfattat har jag under några helger haft trevligt besök av i tur och ordning Pappa o Kerstin, Helene och slutligen Berga, så det har blivit diverse guidning, diverse fester och dessutom ett kortare Danmarksbesök. Nu i helgen fick jag inga besök men det blev full fart ändå, först lite festinvigning för Vladde och Jessicas nya hus i fredags och sen igår Halmstads kulturnatt. Ett riktigt nice arrangemang med verkligen hur mkt som helst att spana in och pyssla med. Nästan för mkt faktiskt, eller det var ju såklart en massa grejs som krockade, men jag hann i alla fall med lite filmvisning, lite musik, lite konst och lite lyrik. Arrangemanget hade dessutom turen, mot alla odds, att ramas in med riktigt fint väder, det blev en ljummen sensommarnatt utan en droppe regn.

Det är kul när det händer saker och det är ju bra. Men annars känner jag mig väl sådär till mods. Det blev inte alls som jag hade hoppats med .... - utan det blev istället bara så totalt jävla fel. Och i vanlig ordning klandrar jag mig själv till viss del till, om jag bara hade lagt upp det si och om jag bara hade agerat så och bla bla, men samtidigt fuck it. Fuck allt spel och fuck allt jag någonsin trodde jag visste om att så här går det till. För när det väl kommer till kritan så är det här och nu som gäller, och när det väl går åt helvete och man känner sig helt utblottad så är det bara att inse och accpetera det mest självklara i hela skiten, nämligen att det krävs två för att fixa biffen och thats it.

Men ändå känns det som att allting bara går runt runt i ett hjul som ständigt snurrar men inte rör sig ett skvatt. Och jag vet ju sen förut hur man kan känna sig helt uppäten av bitterheten som oundvikligen smyger sig på, för det är aldrig något nollsummespel, har man mkt att vinna har man alltid mkt att förlora. Men samtidigt har jag väl (?) i alla fall lärt mig hur jag lättare kan hantera nederlaget. På sätt och vis leder det säkerligen till att jag även fortsättningsvis fastnar i mitt vanliga mönster av dag-till-dag-tillvaro (vilket iofs inte bara är neg) för jag har absolut ingen lustatt tänka i längre perspektiv när jag istället känner behov av att motivera det som händer just nu i min vardag, och förmodligen bygger jag upp ännu mera skyddsmur med diverse känslomässiga garderingar som antagligen gör mig än mer svåråtkomlig och reserverad än vad jag möjligtvis redan är, men ändå, det får det ändå vara värt. Vad som helst för att kunna acceptera och så småningom gå vidare. Och det gäller att verkligen ta tillvara på de bra sakerna. Att verkligen tillåta sig att göra det. Nu glädjer jag mig i det stilla åt att den kommande hösten innebär ny bra musik, nya intressanta dataspel och fortsättningar på flera av de bättre tv-serierna. Och hockeyn, litteraturen, spelningarna. Allt umgänge. Allt som håller mig igång.

Nämen fan också. Jag fick inte tjänsten jag ville ha i höst pga att en kollega har högre sk LAS-prioritet än mig. Bossen sa iaf några uppmuntrande ord och det verkar kunna vara nåt annat på gång snart, om jag inte redan har dragit min kos till en annan stad då that is. Men jag vet inte. Jag anmälde mig i alla fall som deltidsarbetslös idag på arbetsförmedlingen. Till slut. För jag har ju egentligen varit deltidsarbetslös länge, flera år, men dragit mig för att registrera pga alla jobbiga förpliktelser som det innebär (regelbundna informationsträffar, handledarträffar, du ska söka ett visst antal jobb och bla bla). Jag har ju redan bra koll på hur det ser ut på bibliotekariefronten i landet och jobbsituationen lokalt har jag naturligtvis ännu bättre koll på (betydligt bättre arbetsförmedlingen) eftersom båda mina ben redan är inne. Och jag kan skriva ett CV. Nej, anledningen till arbetslösregistreringen är att jag mot förmodan tänker trassla som fan och stämpla lite a-kassa i höst. Om jag inte jobbar mer än vad jag gör nu alltså. Borgarna borde förresten vara glada med mig för under deras nuvarande mandatperiod har jag inte cashat ut en endaste krona i a-kassa. heck, jag har ju inte ens varit med i a-kassan. Men nu ska jag gå med och nu blir det snylt-time. Fast borgarna kan nog vara fortsatt glada, för den lilla summa jag (eventuellt?) kommer att stämpla ut är antagligen så liten att den motsvarar en kass timlön i förhållande till allt det struliga pappersarbete som krävs. Fan jag är h-e-l-t övertygad om att sånt här medvetet krånglas till extra mycket för att folk ska dra sig så det inte ska cashas ut i "onödan" . Och det här med att ett visst antal jobb måste sökas kommer också bli intressant.  Ge mig vettiga bibliotekariejobb att söka. Annars: Fuck you.

Det har varit fullt upp under helgerna nu i augusti och kommer så förbli månaden ut. Nästa helg kommer farsan på besök och helgen efter tittar Berga förbi en dag. Det ska verkligen bli trevligt att få lite besök norrifrån här för ovanlighetens skull. Och just det, den 26:e blir det Exodus i Helsingborg. Fettigt. Sedan, när jag har fått lite bättre lön några månader, finns det planer att åka till Stockholm och sedan till St. Petersburg och kolla på hockey. Jag och Nibe har nämligen långt gångna planer att dra dit, ta del av lite rysk kultur samt kolla på KHL - ryska superligan i hockey. Det bir onekligen fett.

I jobbet får jag kontakt med all möjlig intressant litteratur och inblick i diverse grejs som jag inte hade en slightest clue om innan. Det är kul. Samtidigt händer det ju då och då att jag får ta del av alla stolligheter som cirkulerar ute i samhället. Senaste exemplet: varldenidag.se. En frikyrklig dagstidning. Självklart vet jag att detta är en vidöppen dörr att banka in. Men ändå. Jeeesus. Kolla själva. Eller vill ni sunt nog helst slippa skiten så får ni här Världen Idags ledare, artiklar och "debattinlägg" sammanfattade:

* Ständiga hatkampanjer mot homosexuella och alla andra som inte omfattar heteronormaliteten.

* Ungdomen och ungdomskulturen är dekadent. Förutom den religiösa och nyktra ungdomen då.

* Aborter är en styggelse.

* Fler (kvinnor) bör stanna hemma med barn/familj/hushåll istället för att jobba och fixa pengar. Staten ska också subventionera en sådan politik.

* Nedmontera inte försvaret för Ryssen kanske tar oss.

* Entusiastiska repotage om andra väckelserörelser i andra delar av världen. Som t ex "Mirakelvåg i Lakeland", ett repotage om nåt konvent i USA där bl a "En liten pojke med autism bärs fram av sin mamma. – Låt den demoniska autism-anden försvinna, ber Todd medan mamman ramlar ihop med sin pojke över sig.".

* Avhållsamhet inom sex och droger.

etc.

Och här är lite favoritcitat från samma tidning:

Angående Pride-festivalen: ”Ingen annan företeelse i det svenska samhället har bidragit till översexualiseringen av det svenska samhället som den just nu pågående Pride-festivalen… …Och det är en sexualitet utan hänsyn och respekt för andra människor. De attityder som framhävs är råhet och själviskhet, där det endast gäller att ta för sig.”

”Att vår ärkebiskop trivs så bra bland seminarier som förespråkar sadomasochism, mansprostitution (som ofta inkluderar unga pojkar) och grov porr…”

Angående jämställdhet (och i det här fallet kritik mot KDs syn): "Inte ett ord om människans uppgift, om ansvaret för och relationen till nästan, om gudomliga bud och mänskliga erfarenheter. Inte ett ord om kristen skapelseordning, familjesyn och familjetradition."

Angående ”allsång på Skansen”: ”…urartade i årets upplaga till ett mediokert propagandaprogram för ateism, svordomar och transsexualitet”.

etc. etc...

Ja, förutom att jag som sagt kom i kontakt med frikyrkosatan via jobbet är anledningen till att jag tar upp skiten nämligen att jag läser en välskriven och aktuell bok om jänkarnas motsvarigheter, "Amerikanska fascister", där författaren Chis Hedges grundläggande redogör för hur den amerikanska kristna högern använder samma retorik och arbetar med samma metoder som de fascistiska rörelserna alltid har använt under historiens förlopp. För den kristna högern med dess tillhörande falanger förespråkar ingenting annat än ren fascism där den stora drivkraften - som alltid - är ens egen utvaldhet att rena världen från de andra, de orättfärdiga (för övrigt är fascism en stämpel som är jävligt aktuell på alla religiösa fundamentalister). Hedges bok är både en intressant och skrämmande läsning, särskilt med tanke på hur pass många nötterna är därborta. Världen idag recenserar faktiskt "Amerikanska fascister", men (föga förvånande) utan att egentligen bemöta något av hans argument i sak, artikelns slutsats är istället att Hedges själv är fascisten  "...med sitt grova språk och sin uppmaning till förbud". Rätt lustigt, för total brist på självinsikt och intern kritik är några av argumenten Hedges använder för att definera typisk fascism.

Nuff said. Nu ska jag fortsätta med min dekadenta livsstil som bland annat omfattar sprit, tillfälliga sexuella relationer, rockmusik, populär/ungdomskultur, svordomar och annat kul. Cya!

Här om dan tänkte jag på en tjejkompis som jag har varit lite sådär hemligt småförtjust i de senaste åren. En hemlighet som varken hon eller någon annan vet om. Dagdrömde om hur livet skulle vara tillsammans med henne. Det kändes bra. Som en utopi av ren lycka. Bara lek med tankarna förstås eftersom jag är väl medveten om att hon är utom räckhåll... Anyway. Imorse vaknade jag med tankarna kretsandes kring en annan tjejkompis som är betydligt närmare i min vardag. Hur jag trivs i hennes sällskap. Men knappast realistiskt det heller. Eller vad vet jag?  Kanske händer det nåt snarare än jag tror. Hm.

På tal om på tjejkompisar. Träffar en nybliven tjejkompis lite nu och då. Vi fikar, kollar på film och planerar festtillfällen. Men som vanligt, den klassiska frågan - Vad tänker hon?  Kompisar eller någonting annat?  Eller dejtar vi egentligen redan nu? Just nu känns det väl mer kompis än något annat, men ni vet ju hur man funderar. Och man har ju haft råfel förut (iaf jag). Jag gillar henne i alla fall. Hon utstrålar den där värmen som jag söker och hon har fantastiskt vackra ögon. Vi får väl se. Bland det viktigaste är tålamod och timing som jag brukar tänka.

Annars så är det vardag. Helt vanlig vardag. Jobbar, sover, äter och sköter hem och hushåll. Sedan när det finns tid över blir det väl någon film, tv-serie eller som på slutet mest dataspel. Just nu är det senaste Dawn of war som gäller varvat med en del WW2-shooter i Day of defeat, främst på en amerikansk server. Många på servern använder sig av team-speak och det är rätt lustigt att höra allt tjatter om allt möjligt. Även om det har varit en självklarhet i snart ett decennium så känner jag mig ändå förbluffad över det faktum att jag kan sitta och spela dataspel tillsammans med 30 pers där merparten är från andra sidan jorden, och dessutom snacka med dem samtidigt. Allt i realtid. Hur så mycket data från alla möjliga håll i världen passerar blixtsnabbt genom så många kablar och trådar för att sedan strömmas in i min dator och ut genom min bildskärm och mina hörlurar och till slut in i mina ögon och öron. Och att allt faktiskt funkar. Länge leve teknikens mirakel.

Nu har det hänt. Igår kväll fick jag nämligen beskedet att från och med kl 21.06 den 29:e juli 2008 så får släkten och övriga världen sällskap av en liten pojke med ännu okänt förnamn och Martinsson i efternamn. Så otroligt KUL! Jag är så stolt och full av beundran över vad min syster åstadkommer. Nu hoppas jag kunna komma iväg upp till Sundsvall så fort som möjligt. Kanske blir det redan i slutet av denna månad.

Tick... tack... tick... tack... Sitter ute på ett litet filialbibliotek en halvmil utanför stan och tiden går väldigt långsamt. Nån låntagare här, ett telefonsamtal där, nån enstaka reservation att fixa och några enstaka böcker att sätta upp. Och fortfarande oändligt många timmar kvar innan stängning. Dagar som denna så saknar jag faktiskt de där hektiska enmanspassen på hb i stan. Men no worry, fack på hb får jag ju min dos av imorgon, i övermorgon och nästa vecka osv.

Tick...tack...

Tråk. För får mig att kolla in lite 90-talistkultur. I tidskriftsformat.  

Börjar med att kolla in senaste numret av min lilla barndomsbibel Kamratposten. Stort repotage om fjortisar. Jaha. Märkeskläder, string, mobil, vax, dunjacka. Tunn tidning, många stora bilder och lite innehåll. Känner mig verkligen distanserad så gammal som jag är. Men nog fan var tidningen bättre när jag var ung. Läser vidare i senaste numret av tonårsblaskan Seventeen. Reklam, smink, kläder, kärleksnovell, frågespalt, reklam, reklam, idolporträtt. Känner mig ännu mer distanserad. Nog fan var Okej bättre än så här. Menar Kiss, Alice Cooper och Guns and Roses. New Kids, Marky Mark och KLF. Det var bättre förr.

Trååk. Kollar serierna... Nepp, redan läst allt intressant. Kollar efter romaner. Gärna något lättsamt. Plockar på mig en Paasilinna, en Niemi och en Kallifatides. Det får duga.

Hm... funderar på helgen. Det kommer nog bli lite action, men frågan är bara var. Finns nämligen både ett Helsingborgsspår och ett Göteborgsspår. Och det blir inte både och med tanke på min nuvarande ekonomiska situation. Semestern var intensiv och ganska dyr (btw så försvann 4 sidor Graspop pt 2 i hårddiskkraschen) så nu blir det lite lightversion av alltihopa. I Helsingborg är det gratis statsfestival som lockar med Darkane, Soilwork och framförallt Volbeat, men alla dem spelar på fredagen och det verkar som gänget här ska dit på lördagen. Och sova där är uteslutet. Samtidigt vill jag ju hänga med gänget och enligt uppgift så kanske hon från Sthlm dyker upp. Hm. Annars så kommer en barndomskompis som jag inte träffat på evigheter till Göteborg så det vore helskoj. Hänga i slottsskogen, snacka skit och dricka öl. Men frågetecken om jag hinner, har råd och ska stanna över. Hmm. Äh, skit samma, det visar sig. Någonting blir det i alla fall.

Ibland när jag har tråkigt, som nu, brukar jag läsa och irritera mig på dumma krönikor och bloggar. Eller det finns väl hur mycket som helst som jag läser som jag tycker är korkat, men på senare tid har jag även kollat in lite av sånt som jag annars kategoriskt har gett blanka fan i, nämligen kategorin hur man bör vara och leva i sitt privatliv - relationer och samlevnad, må bra, hälsa, familj osv. Alltså det är helt otroligt hur många skribenter det finns med budskapet: "titta på mig, jag mår bra och så här ska du också göra för att må lika bra som mig".

Här har vi ett typiskt exempel på vad jag surrar om och nu ska jag till och med orka kommentera. 1: idiot, du vet väl inte ett smack om vad andra ser hos sina partners?  2. Den snälla, mesiga killen vs den farliga badboyen. Lägg ner för fan. Väx upp. Tönt.

Här är mitt budskap: Tänk själv och försök leva livet som den person du vill vara.