Dagdrömmar
Här om dan tänkte jag på en tjejkompis som jag har varit lite sådär hemligt småförtjust i de senaste åren. En hemlighet som varken hon eller någon annan vet om. Dagdrömde om hur livet skulle vara tillsammans med henne. Det kändes bra. Som en utopi av ren lycka. Bara lek med tankarna förstås eftersom jag är väl medveten om att hon är utom räckhåll... Anyway. Imorse vaknade jag med tankarna kretsandes kring en annan tjejkompis som är betydligt närmare i min vardag. Hur jag trivs i hennes sällskap. Men knappast realistiskt det heller. Eller vad vet jag? Kanske händer det nåt snarare än jag tror. Hm.
På tal om på tjejkompisar. Träffar en nybliven tjejkompis lite nu och då. Vi fikar, kollar på film och planerar festtillfällen. Men som vanligt, den klassiska frågan - Vad tänker hon? Kompisar eller någonting annat? Eller dejtar vi egentligen redan nu? Just nu känns det väl mer kompis än något annat, men ni vet ju hur man funderar. Och man har ju haft råfel förut (iaf jag). Jag gillar henne i alla fall. Hon utstrålar den där värmen som jag söker och hon har fantastiskt vackra ögon. Vi får väl se. Bland det viktigaste är tålamod och timing som jag brukar tänka.
Annars så är det vardag. Helt vanlig vardag. Jobbar, sover, äter och sköter hem och hushåll. Sedan när det finns tid över blir det väl någon film, tv-serie eller som på slutet mest dataspel. Just nu är det senaste Dawn of war som gäller varvat med en del WW2-shooter i Day of defeat, främst på en amerikansk server. Många på servern använder sig av team-speak och det är rätt lustigt att höra allt tjatter om allt möjligt. Även om det har varit en självklarhet i snart ett decennium så känner jag mig ändå förbluffad över det faktum att jag kan sitta och spela dataspel tillsammans med 30 pers där merparten är från andra sidan jorden, och dessutom snacka med dem samtidigt. Allt i realtid. Hur så mycket data från alla möjliga håll i världen passerar blixtsnabbt genom så många kablar och trådar för att sedan strömmas in i min dator och ut genom min bildskärm och mina hörlurar och till slut in i mina ögon och öron. Och att allt faktiskt funkar. Länge leve teknikens mirakel.
