Jag är inte alls nöjd.
Skrev för några inlägg sen att jag är tillfreds med min singelstatus. Det är en ren lögn för det är jag inte alls. I alla fall inte nu längre. Nu vill jag att det ska hända någonting spännande och det så fort som möjligt tack. Ibland tänker jag "hur jävla svårt kan det vara egentligen?", men det är just vad det är, oavsett hur mycket man hör och läser om hur man bör vara och hur man bör göra. Eller, det är inte särskilt svårt att träffa tjejer om det nu skulle vara så. Men då är jag ju inte heller särskilt intresserad av tillfälliga kontakter och jag känner inte heller något behov av att ligga för liggandets skull (det är sant). Nej jag vill träffa rätt tjej. Det som visat sig halvt omöjligt. Men jag vill ha pirret. Jag vill ha nån som lägger armen runt mina axlar när jag glor på tv. Som drar sin hand genom mitt hår. Nån att laga mat och käka med. Tända ljus. Äta frukost på balkongen. Picnic i naturen. Öl på festival. Resa iväg tillsammans långt bort. Dela allt.
De få gånger jag verkligen har blivit kär på riktigt och utelämnat mig känslomässigt har det inte varit ömsesidigt och man bryter ihop, lär sig och går vidare och allt det där. Men fan. Hur jävla svårt kan det vara egentligen?
FUCK FUCK FUCK FUCK FUCK FUCK FUCK FUCK FUCK FUCK FUCK FUCK FUCK FUCK
Jag har varit hemma sjuk hela veckan med en jävelsk halsbränna som har varit så jävla jobbig att jag knappt fått en blund på nätterna. Men igår kändes det bättre och nu är jag på bättringsvägen på allvar. Men fyfan för att bara ligga hemma i sängen och stirra upp i taket. Särskilt när man vill komma igång med jobb och allt efter att ha festat tio dagar av sin ledighet, rest fyra och vilat en. Jag vill uuuuut!
På tal om fest förresten, den här månaden kommer bli betydligt lugnare. För även om jag skulle vilja går det ju inte att leva med illusionen att livet är en ständig fest med grym musik och nära vänner som denna semester var. Det livet har jag varken pengar eller fysik för. Tyvärr, tyvärr. Ansvar nu. Fan också.... Jag vill bli kär.
De få gånger jag verkligen har blivit kär på riktigt och utelämnat mig känslomässigt har det inte varit ömsesidigt och man bryter ihop, lär sig och går vidare och allt det där. Men fan. Hur jävla svårt kan det vara egentligen?
FUCK FUCK FUCK FUCK FUCK FUCK FUCK FUCK FUCK FUCK FUCK FUCK FUCK FUCK
Jag har varit hemma sjuk hela veckan med en jävelsk halsbränna som har varit så jävla jobbig att jag knappt fått en blund på nätterna. Men igår kändes det bättre och nu är jag på bättringsvägen på allvar. Men fyfan för att bara ligga hemma i sängen och stirra upp i taket. Särskilt när man vill komma igång med jobb och allt efter att ha festat tio dagar av sin ledighet, rest fyra och vilat en. Jag vill uuuuut!
På tal om fest förresten, den här månaden kommer bli betydligt lugnare. För även om jag skulle vilja går det ju inte att leva med illusionen att livet är en ständig fest med grym musik och nära vänner som denna semester var. Det livet har jag varken pengar eller fysik för. Tyvärr, tyvärr. Ansvar nu. Fan också.... Jag vill bli kär.
Kommentarer
Trackback
